Klippans ullgarn, vantar och processer

Umeådottern frågade just om jag avgivit några nyårslöften, och det har jag inte. Men jag har gjort några nyårsföresatser och har en del nyårsönskningar. En sådan är att blogga mer, och blogga processer. Om jag bloggar stötvis blir det mer så att jag skriver om saker som jag redan är klar med eller om sådant som jag påbörjat, men inget om processen eller avslutningen. Jag tänker att om jag bloggar oftare så blir det mer fullständiga processer.

Nu har jag i alla fall börjat sticka flerfärgade vantar på magic loop. Umeådottern, som sitter med sina tentaförberedelser i en stol framför brasan tycker inte alls synd om mig när jag visar hur garnet trasslar sig och hon säger bara att jag får skylla mig själv.





Men det finns sätt att klara sig från det där trasslet. Som att lägga garnet ordentligt, ena vantens garn till höger och andra vantens till vänster. Och så att tänka lite när jag vänder, så att det inte blir för många varv snodda.

Och att hålla det gula och det vita garnet på rätt sida om varandra.

Garnet är ett tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik som brodern och systern och jag besökte på väg hem från vår skånska odyssé i höstas. 100 gram för 25 kronor. Helt OK om du frågar mig.





Jag startade vanten med en lettisk fläta à la Clara stickar. Mycket bra start. Krullar nästan inte upp sig alls.

Jag har 32+32 maskor och stickor 2,5 (tror jag), så det blir som vanligt en ganska tajt vante.





Istället för att göra ett vanthål på insidan gör jag en randig tumkil i sidan. Det var ett tag sedan jag gjorde tumkil, och det har redan skapat lite gråt och tandagnisslan med rutorna, framför allt för att ljusgult och offwhite inte är en bra kombo för kvällsstickning. Svårt att se vad som är vad, minst sagt.

Men nu idag tog jag fram de små stickmarkörerna som jag tiggde till mig i julklapp av mamman och systern, så nu ska det gå lättare att se övergången.


/Maia

- using BlogPress from my iPhone