måndag 22 februari 2010

Minskning i högen

Med ett och ett halvt kilo bomullsgarn och ekologiskt ullgarn i handbagaget flög vi ner till dottern L och hennes Ph i St Étienne i Frankrike. Ljusa färger var beställt, och jag tog förstås med så mycket att det var svårt att välja.


L ska kroka något och sticka något annat så vi vandrade runt staden efter en dubbelsidig virknål. Man kan nog med säkerhet säga att Frankrike inte riktigt är inne i den internationella handarbetstrenden ännu. Kanske kommer de aldrig in i dem. Fransmän gör ofta saker efter eget huvud.

I en av affärerna vi var inne i fanns det vackra garner och stickmarkörer, men inte några KnitPicks så långt ögat nådde.

Annars har staden en stark textil tradition med bandtillverkning och postorder och vi var och tittade på gamla maskiner och bandmönster i fredags.


Inte helt lätt att inte få köplust när man ser garner så vackert presenterade som på museet. Dessbättre sålde de inte garn där.

Det ser för övrigt nästan ut som om det är samma garn som i min resestickning:


Men det är det inte. Detta är ett nystan från högen därhemma. Ett nystan blir en smal scarf.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

lördag 20 februari 2010

Vackra handledsvarmare

...till underbara J! Nu är de klara och fotograferade.


/Maia

- using BlogPress from my iPhone

torsdag 11 februari 2010

Kaffepaus

Fördelen med att arbeta hemifrån ibland är att jag kan ta en kaffepaus ute. I solsnön. Med virkningen.


Jag klurar på ett eget sjalmönster med ananassjalen som ram. Det har blivit en del skisser, men snart kan jag visa hur mönstret till solfjäderssjalen blir.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

lördag 6 februari 2010

Plocka upp räta och aviga maskor – The Movie

Som jag nämnt har jag arbetat med att ändra ett litet fel jag gjorde på väldigt många ställen, väldigt många varv tidigare i stickningen. Här kommer nu lite bilder och en film som visar hur jag gjorde.


Först satte jag en stödsticka i den maska som jag skulle börja med. Sedan repade jag upp maskraden hela vägen ner till stödstickan.


Efter det trädde jag i en KnitPicks kroknål (virknål som fästs på en lång kabel) genom de upprepade maskorna. För de maskor som skulle virkas avigt gick jag under tråden och för de som skulle stickas rätt gick jag under nålen. Till sist trädde jag nålen genom maskan på stödstickan.

video


Detta gick väldigt mycket snabbare än att virka framifrån utan kroknål. Och som grädde på moset får ni kolla på nästan en hel minuts film med mina små knubbiga fingrar. Det ni!

/Maia

onsdag 3 februari 2010

Stickstatus

För det första: Två armbågslånga handledsvärmare till J är klara. De är placerade i ett C5-kuvert och ska skickas imorgon bitti. När kuvertet kommit fram får vi nog ett foto som tack, tror jag. Tills dess får vi vänta.

Nu vet jag i alla fall varför jag inte gillar att göra två saker, typ vantar, sockor, handledsvärmare. Saken är den att jag för det mesta kör efter eget huvud när jag stickar, virkar och krokar. Och särskilt när man stickar är det inte alltid så enkelt att komma ihåg eller se hur man gjorde. Nästa gång ska jag skriva medan jag stickar. Absolut. (Tror ni mig?)


För det andra: Gör om, gör rätt-utmaningen är klar. Jag kom till sist på hur jag med kroknål skulle förenkla och snabba upp. Det kommer bilder på detta också. Och kanske till och med en film, vem vet?

Jag ville bara tala om att jag lever och stickar och det går framåt.

Bilden här ovan har inget med stickningarna i texten att göra. Men man ska ju ha bilder i sin blogg om man vill att den ska bli läst, så var så god! Längst fram ett krokat och filtat iPhonefodral, i mitten ett krokat pannband (det finns tillhörande enkla handledsvärmare), längst bak ligger mina provbitar på olika sorters krokning, upphäftade på vitt papper.

/Maia

tisdag 2 februari 2010

Välj själv vad du vill vinna hos Raggsockan!

Hos Raggsockan firas bloggens ettårsdag med en tävling där du kan välja vad du vinner. Kul idé tycker jag!

/Maia

måndag 1 februari 2010

Mega-duk

När jag arbetade som hemsamarit en sommar fick jag hela tiden små virkade dukar av en tant som jag arbetade hos. Jag vet att man inte får ta emot saker, men just den här tanten var dement och blev vansinnigt arg om man inte tackade och tog emot. Ibland trodde hon att jag försökte förgifta henne och en gång glömde hon att säga till att hon åkte bort, så jag fick hämta en förstärkning för att vi skulle se att hon inte låg där inne. Vilket hon inte gjorde. Så i alla fall, till sist hade jag en liten hög med miniatyrdukar

Virkade små dukar är jättesöta, men vad ska man göra med dem. Det finns liksom inte någon plats för dem i vardagen. Man måste flytta på dem om man ska damma (jag säger om) och allt möjligt. Ändå blir man ju så löjligt förtjust. Alla mina flickor har haft samma känsla för de där dukarna, de är underbara, men vad ska man göra med dem.

Jag har fortfarande samma problem, så därför blir det inga fler smådukar. Tills nu. För nu har jag förstått att man kan göra smådukar, doilies, av mattrasor. Kolla på detta:

http://www.ladiesandgentlemenstudio.com/originals/megadoily/

En utmaning till sommaren?

/Maia

PS. Lösmaskorna förstår jag hur man får till, men hur gör man när man ska göra nedtag?