Plocka upp räta och aviga maskor – The Movie

Som jag nämnt har jag arbetat med att ändra ett litet fel jag gjorde på väldigt många ställen, väldigt många varv tidigare i stickningen. Här kommer nu lite bilder och en film som visar hur jag gjorde.


Först satte jag en stödsticka i den maska som jag skulle börja med. Sedan repade jag upp maskraden hela vägen ner till stödstickan.


Efter det trädde jag i en KnitPicks kroknål (virknål som fästs på en lång kabel) genom de upprepade maskorna. För de maskor som skulle virkas avigt gick jag under tråden och för de som skulle stickas rätt gick jag under nålen. Till sist trädde jag nålen genom maskan på stödstickan.



Detta gick väldigt mycket snabbare än att virka framifrån utan kroknål. Och som grädde på moset får ni kolla på nästan en hel minuts film med mina små knubbiga fingrar. Det ni!

/Maia

Stickstatus

För det första: Två armbågslånga handledsvärmare till J är klara. De är placerade i ett C5-kuvert och ska skickas imorgon bitti. När kuvertet kommit fram får vi nog ett foto som tack, tror jag. Tills dess får vi vänta.

Nu vet jag i alla fall varför jag inte gillar att göra två saker, typ vantar, sockor, handledsvärmare. Saken är den att jag för det mesta kör efter eget huvud när jag stickar, virkar och krokar. Och särskilt när man stickar är det inte alltid så enkelt att komma ihåg eller se hur man gjorde. Nästa gång ska jag skriva medan jag stickar. Absolut. (Tror ni mig?)


För det andra: Gör om, gör rätt-utmaningen är klar. Jag kom till sist på hur jag med kroknål skulle förenkla och snabba upp. Det kommer bilder på detta också. Och kanske till och med en film, vem vet?

Jag ville bara tala om att jag lever och stickar och det går framåt.

Bilden här ovan har inget med stickningarna i texten att göra. Men man ska ju ha bilder i sin blogg om man vill att den ska bli läst, så var så god! Längst fram ett krokat och filtat iPhonefodral, i mitten ett krokat pannband (det finns tillhörande enkla handledsvärmare), längst bak ligger mina provbitar på olika sorters krokning, upphäftade på vitt papper.

/Maia

Gör om. Gör rätt.

Det där med att göra om har aldrig varit min melodi. Blir det fel så hamnar det i lådan. Eller också blir det snett och konstigt. Mer sällan kommer serendipiteten in och låter misstaget bli till skön konst och ett slutresultat härligare än grundtanken någonsin varit.

Men den senaste tiden har det varit annorlunda. Jag har läst orden "Gör om. Gör rätt." i flera statusrader på Facebook. Budskapet i statusraderna förefaller politiskt - men är det inte för mig. Jag läser det mer generellt och blir bara glad att jag tar mig tid lugn och stillhet att göra om. Göra rätt.


Den underbara koftan jag stickar började ju i ambivalens. Jag visste inte om det skulle bli slätstickning eller vad det skulle bli. Tre, fyra släta varv in på koftan bestämde jag mönster.

Allteftersom stickningen växt under mina händer, så har jag märkt att just dessa släta varv saboterade nederkanten helt. Den lilla krull som det första varvet skulle ge försvann helt i ett jätteuppvik. Och trots att jag såg detta, tog det ett bra tag innan jag fattade mod och började tappa mönsterraderna maskor helt ner till resåren och hämta upp dem med virknål. Göra rätt.

Det kommer att ta tid. Men jag är bedrövligt nöjd med att ha gjort det.

Längst upp på bilden syns det hur det blir när det blivit rätt. I mitten en upphämtning på gång.

/Maia

- genom BlogPress med iPhone