Det som skulle bli vantar av Klippans ullgarn blev halvvantar. Jag skrev i inlägget om processer och här berodde valet av slutprodukt på att jag ville göra processen kort. Helt enkelt.
Retrospektivt skulle jag ju kunna hävda att jag tänkte att dessa gula vantar skulle vara perfekta för våren, och att det var därför jag bestämde att de skulle vara halva hellre än hela. Men det vore ju inte hela sanningen. Sanningen är att jag blev uttråkad av det enahanda mönstret. Så enkelt är det.
De vackra händerna tillhör inte mig utan de tillhör ninjadottern som slet sig från datorn för att modella. Vackert böjde hon undan de fingrar som hade avskavt nagellack och frös sig igenom fotosessionen.
Vantarna behöver blockas lite, och kanske strykas lätt, men sedan är de klara. Halvvantarna, alltså. För det var ju det som det blev.
/Maia
- using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar