Katter på rad

Jag har börjat sticka. Rauma finullsgarn ljusgrå 403, blå 438 och stickor 3.

Färgerna bryter igenom, men det löser sig nog i blockningen.

Lustigt nog ville baksidans katter bli annorlunda. Alla tre har sin egen karaktär. Den i mitten ser ut som kungen i Disney's Robin Hood.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Vilken är mest katt?

Jag tänker göra en flerfärgsstickning med kattmönster. Såg en väldigt fin stickning (minns inte var, nån som kan tipsa?) med katter där kattfärg växlade med bakgrundsfärg och jag vill testa nåt sånt.

Jag tror att katter är de nya ugglorna och rävarna i handarbete, om ni förstår vad jag menar.

Men vilken av nedanstående är mest katt? Vänster eller höger?


/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Elise går framåt

Skulle bara säga det.


/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Stickpoddarna

Sedan jag lyssnat igenom Stickpoddens alla avsnitt i höstas behövde jag något annat. Har ni inte lyssnat på dem så pröva! Det är underbart knasigt och upplyftande.

Jag lyssnar just nu på följande internationella stickpoddar (fast inte från början som jag gjorde med Stickpodden):

• Knit knit café “The Podcast So Nice They Named It Twice”, med värdinnan Abby som har olika gäster, mer eller mindre återkommande. Jag har inte lyssnat igenom allt, men hon har t.ex. en stickande son som dyker upp som gästbarista (som hon kallar det) ibland. Ljudet är inte alltid perfekt, eftersom de ibland spelar in via Skype eller nåt liknande, men det är en trevlig Pod som jag gillar. Eftersom det är ett kafé så har de olika sektionerna namn som passar med det som avhandlas, som t.ex. “Brewing” och “Bittercup”.
• Fantastiska Pinneguri har just börjat med en intervjupodcast som heter Med pinner. Den är på norska och senaste avsnittet handlade om gerillastickning.
• En dansk podcast heter At strikke sig i hegnet och har hittills bara kommit med ett avsnitt. Där är det Anna Vian från Viborg som pratar och i detta första avsnitt var det lite om hur det känns att anmäla sig till stickfestival, sitta i kö till färjan och sedan få betala för att i stort sett få komma in och köpa garn.
• Commuter knitter podcast är en amerikansk kvinna, Jen D, som spelar in medan hon åker till jobbet i bilen. Låter farligare än det är och hon förklarar på hemsidan hur det går till. Trevlig pod!
• I Stitched together poddar en engelsk kvinna som är sjukskriven på grund av en smärtsam sjukdom. Hon poddar, stickar och spinner (!) liggande i sängen. En verkligt personlig pod, med ganska mycket om spinning. Efter ett ha lyssnat på den här podden ett tag så tittar jag lystet på grannens får och vill lära mig spinna.

• En annan engelsk pod Yarns from the plain. Där poddar en kvinna från Cheshire för stickare, virkare och alla andra som gillar att leka med garn. Jag har precis börjat lyssna, men jag gillar det hon talar om. Det är lite lagom blandat med vad hon egentligen borde göra och vad hon gör (Läs: stickar) istället. Jag fastnade direkt när hon beskrev en helg i London då hon och hennes man nördade sig igenom en massa museer. 

• Till sist. Jag tänkte jag skulle försöka bättra på min franska med att hitta en fransk pod om stickning och till sist hittade jag den enda som verkar finnas just nu (tipsa gärna om andra!). Jag tyckte att poddaren talade väldigt tydlig franska tills jag hörde henne berätta att hon faktiskt inte är fransyska, utan svenska, Annette Petavy! Själv hör jag ingen brytning alls, men hon talar långsammare och tydligare än de flesta fransmän. (Kanske beror på hennes bakgrund som översättare.) Podden heter Mon crochet et moi och som ni hör på namnet så är det virkning det handlar om, men också stickning är utlovat. Jag hoppas mycket på den.

Glad poddning på er allihop!

/Maia

Elise och virkfastheten

Jag har börjat virka  en Elise från ett gratismönster i Ravelry, Elise shawl pattern by Ewan Plevinski. Eller närmare bestämt så har jag börjat två gånger.

Jag satt igår hemma hos Systern tillsammans med Brodern medan Svågern och Maken var på teater. I ett anfall av obeslutsamhet hade jag tagit med mig minst tre mönster och garn till fyra olika projekt. Typ.

Ett mönster var Elise. Jag hade sett den uppstickad på Online Stickcafé på Facebook och sett hur fin den blev blockad och utspänd, så jag plockade fram garn och rätt virknål (3) och på kvällen hos Systern drog jag igång.

Men jag tyckte att det blev lite för tätt. Inte för tätt för sjalen, men för tätt för att det skulle göra nån skillnad med blockning. Så idag tog jag ett nytt nystan och virknål 4 som jag hade hemma. 

Det syns ganska tydligt på bilderna hur olika storleken blev med olika virknål.
Jag tycker inte att det är så snyggt i närbild med virknål 4, men jag tror att det kan bli fint med blockning, medan det kanske inte skulle göra så stor skillnad med blockningen med virknål 3. Jag vill ha en lite skir sjal, och det finns möjligheter att det blir så. Vi får väl se.

Om jag hade virkat med ett ullgarn, vilket jag kanske testar nästa gång, så hade det nog sett ännu bättre ut från början. Men jag tror att det här bomullsgarnet, som inte har så mycket elasticitet och som har en ganska tydlig definition och inte filtar sig med sig självt i sjalen ger en annorlunda textur.

Det är alltså Søstrrene Grenes bomullsgarn som jag använder igen, i en senapsgul, lite vårlik färg. Det har blivit en del gult senaste tiden och en pigg talgoxe tjippade utanför fönstret i gryningen så det kändes som att det passade bra.

Systern vill att jag virkar kuddfodral till hennes nya soffa. Soffan är snygg, så man vet inte. Det kan hända.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Lillevantar

Lilla Eddie hade sina Lovikka sist vi sågs. Lite svåra att leka i. Så jag köpte ett Ragginystan och gjorde två vantar samtidigt.

Roligt nog blev de såhär. Enfärgade på handdelen och helt olika. På tummarna börjar man se att de är av samma garn.


Vänstervanten är röd och högervanten blå. Valår i år eller? Eddie bryr sig inte. Hon är två år.

/Maia

PS. Kommer du och hämtar dem på onsdag eller torsdag, Eddie?

- using BlogPress from my iPhone

Bladad kant på blockning

Jag började sticka en bladad kant för att göra en Pyttipannaliknande sjal. Detta gjorde jag medan jag läste Östen Dahls bok om nominalfraser i svenska dialekter. Mycket intressant bok. Kanske borde sjalen heta Östen?

Om du undrar hur det går till när jag läser böcker och stickar så handlar det om att min koncentrationsförmåga stärks med mångsysslande. Framförallt är det stickning som gör att jag kan koncentrera mig. Så jag lät iPaden läsa upp avsnitt för avsnitt i boken, medan jag lyssnade och läste på skärmen samtidigt som händerna rörde sig i stickandet. Jorå s'atte...

Här är i alla fall resultatet på blockning. Avigsidan ut.

Jag kan säga rätt ut att sjalen är för liten för min smak. Den är som en liten garntufs oblockad och inte alls sådär lång och skön som pyttarna ska vara. Så jag hoppas mycket på blockningen. Den är längre nu, men inte lång. Nåja.

Hypotenusan är knappa 120 cm lång (Yes, my darling, that's why you learn maths!), och jag vill gärna ha djupa sjalar minst 150 cm och grunda sjalar ännu längre. 

Sedan ville jag ju ha nån slags bladtippar. Vilket fick bli blad med spindelväv, eller nåt.

Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om resultatet där heller. Får se när den är torr. Men som tur är dyker det ofta upp folk hemma hos mig som tar med sig mina stickade saker hem och använder dem. Så...

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Klippans ullgarn, halvvante istället för vante

Det som skulle bli vantar av Klippans ullgarn blev halvvantar. Jag skrev i inlägget om processer och här berodde valet av slutprodukt på att jag ville göra processen kort. Helt enkelt.

Retrospektivt skulle jag ju kunna hävda att jag tänkte att dessa gula vantar skulle vara perfekta för våren, och att det var därför jag bestämde att de skulle vara halva hellre än hela. Men det vore ju inte hela sanningen. Sanningen är att jag blev uttråkad av det enahanda mönstret. Så enkelt är det.

De vackra händerna tillhör inte mig utan de tillhör ninjadottern som slet sig från datorn för att modella. Vackert böjde hon undan de fingrar som hade avskavt nagellack och frös sig igenom fotosessionen.

Vantarna behöver blockas lite, och kanske strykas lätt, men sedan är de klara. Halvvantarna, alltså. För det var ju det som det blev.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Lilla börsen

Av Sju bröder stickade jag en liten rutig börs. Jag tror att jag hade lite tunnare stickor än jag borde, så mönstret framträder inte så fint som jag egentligen vill. Lite köksruta, eller Bardotruta kanske?

Sedan sydde jag helt enkelt i en liten dragkedja som jag hade hemma. Den drog ut stickningen lite, men det är inte nåt finarbete detta. Bara nåt litet vid sidan av.

Den kan vara bra att ha kort i, eller småsaker till stickningen, som t.ex. en liten sax och ett par säkerhetsnålar och en nål instucken i en bit tyg. Fast nålen kan ju gå igenom så det kanske är bättre att ha det som en kortbörs eller nyckelbörs.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Ge-bort-mössa

Jag har funderat länge på en enkel mössa som jag kan sticka till nyfödda som behöver det. Det finns ju hundratals, om inte tusentals mönster, men så är det ju det att jag inte är så förtjust i mönster. Jag vill kunna komma ihåg utantill och få det som jag vill.




Här är en liten huvmössa som jag gjorde idag i Sju Bröder. Det gick åt 35 g. Stickor 3.50.

Det är 50m, dubbel resår och sedan rätstickning. I pannan går den ner lite, vilket jag fixade med korta varv varannan maska på de 20 mittersta maskorna, när jag gått över till rätstickning.

I slutet är det korta varv varannan maska över hela bredden, så att det blir en tipp. Jag maskade av med två maskor tillsammans så att jag slapp sy ihop.

I halsen hämtade jag upp 56m och stickade 2r2a. Snoddarna är på 3m.

Nu återstår att hitta en baby att prova på.

/Maia


- using BlogPress from my iPhone

Klippans ullgarn, vantar och processer

Umeådottern frågade just om jag avgivit några nyårslöften, och det har jag inte. Men jag har gjort några nyårsföresatser och har en del nyårsönskningar. En sådan är att blogga mer, och blogga processer. Om jag bloggar stötvis blir det mer så att jag skriver om saker som jag redan är klar med eller om sådant som jag påbörjat, men inget om processen eller avslutningen. Jag tänker att om jag bloggar oftare så blir det mer fullständiga processer.

Nu har jag i alla fall börjat sticka flerfärgade vantar på magic loop. Umeådottern, som sitter med sina tentaförberedelser i en stol framför brasan tycker inte alls synd om mig när jag visar hur garnet trasslar sig och hon säger bara att jag får skylla mig själv.





Men det finns sätt att klara sig från det där trasslet. Som att lägga garnet ordentligt, ena vantens garn till höger och andra vantens till vänster. Och så att tänka lite när jag vänder, så att det inte blir för många varv snodda.

Och att hålla det gula och det vita garnet på rätt sida om varandra.

Garnet är ett tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik som brodern och systern och jag besökte på väg hem från vår skånska odyssé i höstas. 100 gram för 25 kronor. Helt OK om du frågar mig.





Jag startade vanten med en lettisk fläta à la Clara stickar. Mycket bra start. Krullar nästan inte upp sig alls.

Jag har 32+32 maskor och stickor 2,5 (tror jag), så det blir som vanligt en ganska tajt vante.





Istället för att göra ett vanthål på insidan gör jag en randig tumkil i sidan. Det var ett tag sedan jag gjorde tumkil, och det har redan skapat lite gråt och tandagnisslan med rutorna, framför allt för att ljusgult och offwhite inte är en bra kombo för kvällsstickning. Svårt att se vad som är vad, minst sagt.

Men nu idag tog jag fram de små stickmarkörerna som jag tiggde till mig i julklapp av mamman och systern, så nu ska det gå lättare att se övergången.


/Maia

- using BlogPress from my iPhone