Mina handarbetsaktiviteter den här veckan har helt och hållet ägnats uppläggning och upprepning. I min inventering upptäckte jag att jag har tillräckligt med Drops Karisma (naturvit) för att sticka en kofta och när jag började kolla efter mönster såg jag att min absoluta favoritkofta faktiskt stickas med just Karisma. Och jag har tillräckligt med garn.
Jag lade upp för bakstycket. Stickade ett par varv. Och repade upp.
Efter lite funderingar bestämde jag mig dock för att det inte var en sådan kofta jag ville ha med just detta garnet. Jag vill ha en varm kofta att använda t.ex. när jag åker med på dialektundersökningar i kalla bygdegårdar. Eller när jag sitter i en kall seminariesal.
Så valet föll på ett mer neutralt koftmönster med en liten söt kant.
En stor fördel med detta mönstret är att det stickas fram och tillbaka på rundsticka. Framstycken och bakstycke i ett. Inga sidsömmar. Och sedan gör man två armar och stickar samman dem med bålstycket. Väldigt trevligt. Montera är inget kul alls.
Men jag har bara en enda färg, så det fina oket på bilden blir inte av. Istället har jag valt att göra ett vitt-i-vitt-mönster ungefär som det som finns på den här babykoftan, från boken BARNKLÄDER – Sy och sticka till barn 0-3 år.
Så varför blev det så många upprepningar? Jo, jag stickar tydligen aningen för löst, så jag fick gå ner i storlek ett par gånger när jag såg att koftan skulle bli alltför stor. Nu är jag dock på G som det så vackert heter.
/Maia
Jag är ganska säker på att det kommer att bli pauser i det här arbetet. Några småsaker. Kanske någon sjal?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar