Maskinstickeripåse från Finstickerihelgen

Jag fick testa att sticka med stickmaskin på Finstickerihelgen 21–22 november 2014. Väldigt kul, men lite annorlunda än jag tänkt mig.
Efteråt hade jag en lång stickad rektangel som jag virkade ihop med gult garn till en liten påse.

 Garn: Kauni köpt i Tromsø och gult ullgarn från Klippan.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Vändbar fläta

Hittade ett mönster på ett vändbart flätmönster, men tyckte det var för tjockt. Man gjorde flätan med 6+6 maskor. Istället gjorde jag en liknande med 3+3.


Hemligheten med vändbarheten är att den mellersta maskan i flätan är avig. Då blir den rät på avigsidan och det bildas ett litet flätmönster där också.


Lägg upp något delbart med 3, t.ex. 24, plus en kantmaska i varje sida.

Varv 1: kantmaska (km) [1r, 1a, 1r] upprepa [ ] fram till sista km.
Varv 2: ( och alla jämna v) räta m på räta och aviga m på aviga
Varv 3: km, [sätt 3 m på nål framför arbetet, sticka nästa 3 m, sticka m på nålen] upprepa [ ] fram till sista km.
Varv 5: som varv 1
Varv 7: km, 1r, 1a, 1r, [sätt 3 m på nål bakom arbetet, sticka nästa 3 m, sticka m på nålen] upprepa [ ] tills du har 7 m kvar på nålen, 1r, 1a, 1r, km

Lätt som en plätt.

/Maia


- using BlogPress from my iPhone

Tidblad II - klar!

Nu är den andra Tidbladsjalen klar!


Vill behålla den. Måste ge bort den.


/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Ny Tidblad

Har börjat på en ny Tidblad nu i färgen med det märkligt stavade namnet "Petrol Cerice". Nr 75. Den är mörkt blå med enstaka stråk av cerise. Hur underbar som helst.
Bemötandet av mönstret har varit väldigt gott. Många hjärtan. Vad nu ett sådant betyder egentligen. Men kul i alla fall med alla kommentarer.

Jag hittade ett fel i det skrivna mönstret och har lagt upp en ny version.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Vintervinge – publicerad

Och morgonen efter kvällen då jag lagt upp Tidblad på Ravelry så lade jag upp Vintervinge, som jag ju egentligen skapade först. Klicka här för mönster.

Den kom till under resan till Skåne som M, A och jag gjorde i somras. En riktig bilstickning. Den första var av tvåtrådigt ullgarn som jag hade liggande. Den fick vännen H sedan.

Sedan stickade jag två till. En i ljusbrunt som kära M fick som present i efterhand på 70-årsdagen, och en av hemspunnet garn som Herden fick, hon som gett mig ullen (från fåret Ulla!).

Jag har låtit ett gäng underbara stickare teststicka mönstret, så det är väl beprövat.  Själv stickade jag ytterligare en,  i Kauni effektgarn, för att kunna lägga upp exakta mått. Jag hade ju givit bort alla de andra vintervingarna.

Sjalen ska blockas hårt för att bli så bred som den ska vara. Jag har inga blockningsvajrar och vill inte sätta i tusen nålar, så jag trädde i stickor och använde dem som vajrar för att spänna ut sjalen. Det är väldigt effektivt. Och fiffigt.

Fiffigt är ett ord vi borde använda oftare!

/Maia

Tidblad – publicerad

Nu har jag publicerat mitt mönster Tidblad på Ravelry. Klicka här om du vill se det eller ladda ner det.

Det är så pirrigt att publicera ett mönster. Hoppas nu bara att allt är där det ska och framför allt att det svenska mönstret funkar! Ganska snart ska jag slänga upp Vintervinge också.

Fina Anna som ställer upp som modell.

/Maia

Clovis - revisited

Jag håller på att skriva ner mönstret på min sjal Clovis, som jag har gjort så många gånger och fått mycket fina kommentarer om.


Faktum är att det var inte så svårt att göra diagram för Clovis som jag trodde! Kan bli svårare att fundera ut vad spm behövs i skrivna instruktioner dock.

Garnet är Helene Dehmers handspunna sockgarn från sockgarnsklubben i våras. Det ville bli en Clovis, och verkar funka fint! Just nu är det garnsallad dock.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Tidblad - färdig

Jag har är klar med första genomstickningen av Tidblad. Nu ska jag bara skriva ner mönstret.


Jag provade den oblockad på massa folk igår och den blir sådär precis lagom lång ner över ryggen. Funderar på att sticka en till i min egenspunna bruna BFL.


Jag är jobbigt nöjd. Så är det.

Men de som provade igår ville gärna ha avlånga ändar som gick lättare att knyta bakom ryggen. Så jag får tänka lite. Kanske göra några varianter.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Växande tidblad

Jag håller på med att testa att sticka min Tidbladsjal. Det är en mjukt böjd sjal med en spets/flätkant kan man säga. Drops Karisma 21/4538.


En tanke är att den yttersta kanten kanske behöver vara lite bredare. Den är nu på två aviga och viker in sig lätt.


Oavsett kommande blockning vet jag att de yttersta maskorna kommer att vika sig inåt.


Annars måste jag säga att jag är väldigt nöjd med formen.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Till sist är det höst

Även om det varit sommarvarmt på resan till Paris har jag kunnat ta tag i D:s tröja. Jag stickade den för smal och den här legat och skrattat åt mig sedan i vintras.


Men nu händer det lite. En rapport på kroppen kan ta en timme med den metod jag använder, så det går inte snabbt. Men det är definitivt tv-stickning så nu ska det snart vara klart. (Sa Pollyanna.)

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Prinsesstårterosen som ull

När jag var liten gjorde min farfar rosor till tårtor. Massor. Och jag fick hjälpa till där i Pariserkonditoriet när Anders och jag var i Landskrona.

Till spinnträffen i Haga i Göteborg hade Roar (http://www.roarfibreandyarn.com) med sig ett topsband med Corriedaleull som såg ut just som sådana rosor. Rosa, rosa, med lite grönt. Jag paxade den och spann.


Och den blev precis sådär härlig som jag tänkte.

Jag spann i färgsektioner, och delade upp den andra omgången i kortare rapporter av färg så att det skulle bli ett melerat garn.


Jag har med mig ullen nystad på resan till Paris, men hittills vet jag inte vad jag ska göra med den. Den ska bli en present, men vad? Sockar vill jag inte göra för de slits, och så syns de inte. Kanske en tubsjal med flätor.

/Maia

Lil Weasel i Paris

I en av Paris överbyggda passager ligger garnaffären Lil Weasel (http://www.lilweasel.fr). Den är väldigt, smal och liten och man måste ursäkta sig för att komma fram till kassan, men alla garner som finns där är bara vackra och mjuka och sköna. Deras eget märke Lil Weasel finns i olika kvaliteter och jag köpte ett gult och ett blått nystan till små mössor.


En härva med Malabrigo Sock fick också följa med hem. Det är ett så fint garn, helt enkelt. Och bästa färgen, brunt och mörkrött.

Kommentarerna på Knitmap tyder på att ägarinnan talar bra engelska, vilket jag inte vet själv eftersom hon var vänlig nog att tala franska med mig. Men hon är väldigt trevlig i vilket fall som helst och jag skulle gärna gå tillbaka igen någon annan gång.

I morgon ska vi gå och kolla på Welcome to Nightvale, live, och sedan blir det hemfärd på lördag. Jag har med mig en slända och garn från Charlottendals gård, och så Davids tröja, som nu börjar växa sig ganska stor. Till sist.

/Maia

- - - - - - - - - -

Lil Weasel, 1 Passage du Grand Cerf, Paris, Ile de France.

Mönsterkonstruktion, teststickning och KnitPro-tippar

Jag håller på en del med mönsterkonstruktion just nu. Bara enkla saker, som sjalar till exempel. Just nu håller flera personer på med att sticka min Vintervinge och på vår Facebookgrupp kan jag se hur det går. Snygga saker blir det.

Och så håller jag på och teststickar en annan persons mönster. Och det ska jag inte kommentera mer eftersom sådant är hemligt ibland.

Men en sak kan jag säga: Jag är så trött på KnitPros utbytbara stickor. Jag fick ett fantastiskt set med Symfonie av mina älskade barn för många år sedan. Men sedan dess har så många av dem lossnat från sina hylsor. Och de lossnar alltid mitt stickningen. Och när man stickar med stora stickor i tunt garn är det inte lätt att lösa om ett par maskor börjar löpa. De där tipparna är för dyra för att bete sig såhär. Jag tror vi har limmat minst 20 av dem såhär långt.

I alla fall så har jag börjat med ett nytt mönster. Och detta är ett mönster som jag helt enkelt tänkte ut och ritade och räknade. Sedan stickade jag och det blev som jag tänkt. Stickmatematik, alltså!

Jag har gjort en del justeringar förstås, men detta är ändå något som kom ur min penna före det kom på mina pinnar.


Det ska bli en mycket avlång rundad sjal med en bred kant.

Så jag gick in på Deisy Design och sade till Linda: Vill du hjälpa mig välja ett garn? Och det ville hon! Det är inte helt enkelt att fylla ett funka-för-fläta-funka-för-spets-behov. Men till slut blev det något så vaniljartat som Drops Karisma.

Jag ville gärna ha ett kommersiellt garn, så att det skulle gå lätt att publicera mönstret. Och då är Karisma bra.

Ett problem med mönstret var att vänsterminskningarna inte blev lika definierade som högerminskningarna.

Men så gick jag till min resurssida för ökningar och minskningar: Knittinghelp (http://www.knittinghelp.com/videos/decreases). Där fann jag en variant på SSK (SSK "improved"): lyft 1 som rät, lyft 1 som avig, sticka ihop i bakre maskbågen. Och det verkar funka! Och det är dessutom enklare.

Detta om detta.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Avvägning

Såhär gör jag för att veta hur mycket garn jag måste spinna på spole nummer två innan jag tvinnar. Jag väger av en tom spole och nollställer vågen. Sedan väger jag den första spolen med ull.


Här är det ungefär 150 g entrådig fårull från en fäll som herden kallade grå, men som är fantastiskt mörkbrungrå som spunnen. Jag kallar den för "den grå" i alla fall.

Ska bli kul att se hur den blir efter tvinning och efterbehandling.

En del vikt kommer att försvinna med tvätten dock, för det finns lite lanolin. Inte i närheten av så mycket lanolin som i de ljusare fällarna jag har dock.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Ull. Bara ull.

Jag var klar med tvätten av ullen från fåret Ulla som jag fick av Bonden och Herden. Jag tvättade ur bunkarna och lade dem på tork. Samma kväll fick jag ny ull från ett lamm av Värmlandsfår som blivit biter av en hund och måst bli avlivat.

Långa bruna lockar med gyllene toppar fanns det på ryggen.


Och bottenullen var mörk.


Men så hade Bonden också med en plastsäck med en "grå" fäll. Och undertill såg den ju lite grå ut.


Men sorterad i kassar visade den sitt rätta ansikte och var brun. (Det var en hög vit ull med också. Och all ullen var hyfsat ren, faktiskt.)


Jag tvättade en 80 g i kallt vatten, kanske tre, fyra omgångar och lät den torka i solen. Och så började jag testspinna.


Oh glory! Om Ullaullen var fantastisk så är denna suverän. Jag behöver inte ens karda den.

Den är lite lik BFL, men med lite lanolin. Och lite spretigare, med strån som vill sticka ut. Undrar hur den blir tvinnad.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Spinner från fåret Ulla

Bonden och herden var här med en fäll som de tyckte skulle passa till spånad. Ulla hette fåret och hon är inte mer bland oss så att säga så detta är nog det sista.

De talade om att det var ryaull, men Spinnare på Facebook är inte helt överens. Och kanske ligger det ull från två får i påsen.


Men det mesta är som totten till vänster och jag har köpt nya baljor som bara ska vara till ull. Och en kundkorg att lyfta upp ullen med.


En natt i kallt vatten under lock och två sköljningar och vips så var vattnet såhär klart!


När jag spinner det finns det massor med lanolin kvar, och det spinner tunt och fint. Inte mycket spill alls från ullen, dessutom.


Så nu ska jag tvinna och se om jag kan sticka en sjal till herden av garnet. Hoppas det blir balanserat nog och tunt nog.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Kinnekulleullen

Hittade en påse med ull från Kinnekulle. Måste vara minst fyra år gammal. Men det är vackra lockar och den vägde ungefär 800 gram!


Det fanns några lockar svart ull, ganska mycket havregrå och mycket grå med bruna och svarta inslag.


Den kardar sig väldigt fint och jag hoppas att den spinner sig lika bra.

Det är massor med lanolin i den så garnet behöver en rejäl tvätt, men om det blir uppåt 600 gram kan det räcka till en kofta till en vuxen men inte alltför storvuxen person. Hoppas, hoppas.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Handkardning

Eftersom mina första försök med spånad handlade om ull som jag fått från bonden och herden, så var det också viktigt att få ordning på ullberedningen. Jag skaffade ett par handkardor för hundpäls, sådana som man borstar dem med för att de ska tappa lösa hår, och det gick ganska bra. Men de var små, och det blev långsamt arbete att få fram lättspunnen ull.

På Donsö, hemma hos J och P, hittade jag ett par gamla kardor, som använts i Makens släkt, och de var väldigt mycket bättre. Men de var ganska veka, och igår, när vi var på Nääs Byggnadsvård i Floda köpte jag ett par nya, handgjorda av Knut Östgård stod det. (De hade också ull...)


Nu har jag testat dem, och de är väldigt bra. Det blir fluffiga, rena tussar. Jag har inte spunnit med dem ännu, men det verkar positivt. Lätt att få ut fnurror och felklipp från ullen.


En av de bästa korta videor med handkardning jag brukar kolla på hittar du här

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Polwarth

Jag spinner just nu tops av ull från Polwarthfår. Köpt på Den Gamla Skolan tillsammans med en ny laddning med BFL. För första gången har jag köpt 400 gram av varje, så det kommer att räcka till större projekt än en mössa när jag är klar.


Polwarth har lång stapellängd. Det ser ut som åtminstone sju, åtta centimeter och det gör att ullen är otroligt lättspunnen.

Polwarthfåren avlades, enligt Wikipedia, fram i Australien för att man ville att fåren skulle kunna äta saker som växte på andra områden. Utöka deras betesmarker. Polwarth är en ras med bra egenskaper både som köttfår och som ullfår, vilket jag gillar.


Min plan är att spinna upp alla de 400 grammen, tvinna dem till härvor och sedan färga dem. Men det är en väldigt vacker vit färg, så jag får se när de är tvinnade.

Hur som helst. Harriet spinner på och levererar. I alla fall levererar hon mer än väl för de 250 kr vi gav för henne. Jag hoppas kunna köpa en BlissTT lite längre fram, men det är en annan historia.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Bondsjal och einbandsjal

Jag behöver få klart saker, men så behöver jag ju också lagerrensa.


Einbandsjalen är stickad med måsvingespets i mörkröd isländsk einband. Det gick åt cirka 90 gram och den är rektangulär och ungefär 150 cm bred.






Jag började sticka den på Island för ett år sedan och den var inte särskilt kul att sticka. Knitpicks trästickor är inte så spetsiga som behövdes för att sticka spets i ett så strävt garn helt enkelt.


Men så blir man klar. Och blockar. Och magin inträder. Jag använde vanliga stickor som blockvajrar och det hela blev mycket snyggt.



Och sedan har jag börjat med en bondsjal av ett beige garn som kag köpte på Klippans yllefabrik när jag var på syskonresa med brodern och systern. Stickor 9 (tror jag) och vanligt tvåtrådigt ullgarn, så det blir fluff. Jag började nerifrån och ålar på andra maskan i varje varv så att jag inte glömmer vilket varv som är ökningsvarv och inte.

Troligen går jag över till en annan färg överst för det beiga blir lite för mjäkigt ensamt. Ceriserosa kanske. För jag har ett sådant nystan från Klippan också.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Harriet - the rock

Utanför Kumla fanns hon. För 250 kronor.


M fixade och skruvade och till sist spann hon som en katt och inte ett lokomotiv.


Och ullen från Roar nästan spinner sig själv.


/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Flera projekt

Precis som med annat handarbete behöver man inte bara ha ett projekt på gång med spinning.



/Maia
- using BlogPress from my iPhone