Sticka en kalender

Jag har ju en funderingsjulkalender som bekant. Inte mycket jobb för dem som klickar sig in där. Bara att läsa och fundera.

Men det finns andra som sätter andra i arbete en liten bit i taget, dag för dag nu under julmånaden. Johanna_dw lägger varje dag ut en liten stickuppgift som man kan utföra. Och om vi gör det kommer vi att till sist, den 24 december, sitta där med våra färdiga projekt.

Utgångspunkten har varit 50 gram garn i vår favoritfärg och i grovlek som passar ungefär stickor 2,5. Man ska kunna sticka räta och aviga (eller som A säger vanliga och ovanliga maskor). Man ska kunna sticka snoddar (men det finns det instruktion till) och virka lösmaskor. Och så måste man ha ett antal säkerhetsnålar. Till sist ska man ha en gammal t-shirt eller något liknande som har nån färg som passar – och gärna kontrasterar mot – garnet.

Jag valde ett garn som jag haft liggande sedan ett par år. Det är mörkbrunt, vilket gör att jag nästan får nervsammanbrott när jag tappar räkningen, vilket jag allt gör ibland.

Såhär ser det ut idag, efter sex dagar:


Jag gissar på någon slags liten väska, men jag vet inte. Det är mest fodret som gör att jag gissar på detta.

/Maia

Fundering inför 2010

Jag har en fundering. Jag skulle verkligen vilja. Men klarar jag det?

Skulle 2010 kunna bli ett år när jag inte köper in något till handarbete utan tar mig igenom de saker, garner, tyger, pärlor, pysselsaker som jag har här hemma? Skulle det gå? Klart det skulle gå. Frågan är om jag skulle klara av att bara klappa garn i affären ett helt år.

Någon som är med? VI skulle kunna byta saker om det är något som fattas. Om jag t.ex. har en vit dragkedja som du behöver så kan du få den. Och om du har en svart snodd som jag behöver så kan vi byta.

Jag behöver fundera lite mer på detaljerna, men kanske, kanske skulle det gå. Möjligen behövs det en årsbudget på 200 kronor för tråd i rätt färg och nån knapp som ingen kompis har. En budget med redovisning.

/Maia

PS. Nu önskar jag mig genast garn till en tröja i julklapp...

Krokning – Tunisian crochet

Hur går det till att kroka då? Du börjar genom att virka ett antal lösmaskor. Sedan vänder du och gör det första upphämtningsvarvet. Du hämtar upp en maska ur varje lösmaska tills du har kommit fram till slutet på raden.


När du nått slutet av raden gör du ett virkvarv. Du virkar dig tillbaka såhär: Gör ett omtag och dra igenom den första maskan på nålen. *Omtag + dra igenom de två första maskorna på nålen.* Fortsätt från * till * tills du bara har en maska kvar på nålen.

Nu gör du ett nytt upphämtningsvarv som ska sluta med att du har nålen full med maskor igen. Denna gång hämtar du upp maskorna genom att göra nedtag i de lodräta maskorna i föregående varv. Se på bilden nedan så ser du hur de lodräta maskorna ser ut.


Man kan göra nedtagen i upphämtningsvarvet på många olika sätt och på så sätt få fram olika mönster, men detta är det vanligaste, som också kallas simple stitch, 'enkel maska'.

/Maia

PS. Det finns flera instruktionsvideor på YouTube som du kan kolla på!

Julkalender 2009

I morgon öppnar julkalendern. Välkommen!

/Maia

Gästbloggare: L i exilen

Jag satt en kväll och virkade en sjal och visade den i chattfönstret på iChat för L och P. Ett tag senare hade det smittat av sig. Och så kom ett mejl från Frankrike, om garnstumpar och återvinning och tunisisk virkning. Här är delar av mejlet som jag fått lov att publicera tillsammans med bilden:

Jag hittade några garnstumpar på Saint-Étiennes Emmaus, en källarlokal som mer liknar grovsoprummet på Landalabergen än de trendiga vintage-butiker som dess svenska namne har i Göteborg. Och förklaringen tror jag är Les Stéphanois (Saint-Étiennarnas) känsla för ekonomi (www.art-economiser.com). Här finns alla varianter av second-handbutiker. Från de snobbigaste antikhandlarna på fina gatan, till lumpbodarna på bakgatorna. Allt som går att sälja säljs. Bara det som ingen lumphandlare vill betala en centime för hamnar på Emmaus. Därav känslan av grovsoprum.

Personalen i detta hav av mycket väl begagnade saker är av skiftande slag (och humör). Damen på syavdelningen var lyckligtvis av det hjärtligare slaget. Hon gjorde mig sällskap under en lång stund av letande efter en sprättnål och gav mig sedan en fingerborg som "cadeau". Det var alltså där jag hittade garnerna. Inga speciella grejer utan bara några gamla bomullsnystan i pastellfärger som någon fransyska sparat i en papplåda i många år och sedan dött bort ifrån. Fyra, fem fina små nystan fick jag för mina 50 centimes. Och redan på spårvagnen (de har spårvagnar här) började jag virka den stick-virkning från Tunisien som du hade visat mig i webbkameran kvällen innan. Vad roligt.

Och vad roligt att virka grytlappar när man inte redan har några. Och när man verkligen verkligen är i behov av dem eftersom inga av kastrullerna i vår "studio" har trä- eller plasthandtag och därför inte går att hålla i utan att bränna sig. Efter någon vecka och två nya grytlappar tröttnade jag också på den omständliga proceduren varenda gång man ville hälla av pastavatten och jag gjorde en tingest! Jag tror att man måste kalla den så. En kanske till synes onödig pryl för någon annan, men helt fantastisk för den som behöver den. Noggrant virkad för att passa perfekt för sitt ändamål och den får en att le. Ett kastrullhandtagsfodral. I pastellgrönt bommulsgarn från en fransk gammal papplåda. Den enda nackdelen är att den är lite otrevlig att diska, men den går ju att ta av.

Ja, vad fiffigt! Och kanske också skönt att få virka en nästan helt onödig pryl, när man inte längre med riktigt gott samvete kan ge sig ut på stan för att shoppa en. Kanske var det lite så det var...

Nya tingestar. Härligt!
/Maia

PS. Jag återkommer snart med mina provlappar på olika sorters tunisisk virkning.

Istället för IKEA

Sanningen att säga blev det inte billigare. Tror jag inte i alla fall. Och det gick sannerligen inte smidigare. Men jag är nöjdare.

Jag tänkte mig att vi skulle sätta ett köksskåp ovanför toalettstolen i nedre toaletten. I detta skulle vi kunna ha handdukar och därmed skapa utrymme i en av garderoberna utanför. Det är egentligen inte en särskilt fuktig miljö, så det kommer att fungera fint.

Men IKEA (och alla andra?) har gått från att saluföra cirka 30 cm djupa skåp till att saluföra 40 cm djupa skåp och det betydde att hela rummet skulle domineras av ett eventuellt skåp uppsatt på väggen. Det skulle helt enkelt kännas som om det ramlade över en.

Drivna av tanken: Hur vill vi egentligen ha det? började vi skissa på ett 20 cm djupt skåp. Vi hittade överbliven pärlspont och tänkte att detta blir inte bara vackert utan också billigt.

Nu räckte inte pärlsponten så vi fick köpa ett par brädor. Och enbart kroken vi ska stänga med kostar en hundralapp. Och det tog tid att ordna och dona och såga och fixa och måla. Men resultatet blir bra. Det blir som ett gammalt skafferi i ett sommarhus. Precis som jag ville. Som om det alltid suttit där...



/Maia

PS. Återkommer med bättre bild när rummet och skåpet är helt klart.

Mellanspel med Muskat

När det är 40% på Muskat (Garnboutiquen Glamour) väntar man inte utan handlar lite extra. Och som ett litet mellanspel när tredje raden blommor är färdig till blomväskan virkar jag en avlång grytlapp i dubbelvirkning med tingestarrandningen, ett måste på sommaren.

En avlång grytlapp fungerar bättre om man vill slippa att bränna sig. En dubbelvirkad avlång grytlapp är så gott som idiotsäker.

Vantarna som jag virkade tidigare i år gav mig en känsla av att det faktiskt skulle kunna gå att virka mönster utan förskjutning om man bara virkar i bakre maskbågen. Verkar underligt, men jag testade i alla fall idag.

Det blev en liten påse (eller en exklusiv tvättlapp?) med en röd ros och pivotkant. Jag skapade förlagan till rosen själv på rutigt papper och vet nu att kvadratiska rutor inte är bra för virkmönster. Allt blir mer avlångt än man tror. Jag fick justera mönstret lite grand överst för att det inte skulle bli alltför ovalt, men jag är ganska nöjd.

/Maia