Så jag håller på med kattfilten till S:s lillasyskon. Den måste bli klar snart. Och eftersom det är flerfärgsstickning så stickar jag den med rundsticka och gör en uppklippningszon. För den ska ju steekas, klippas upp.
Normalt sätt är inte detta något problem alls. Jag har gjort det förut. Men den här gången stickade jag hela zonen i en färg, och kanske var det detta som skapade problemet.
Det man gör är att man syr två sömmar med symaskinen, gärna fram och tillbaka ett par gånger per söm. Och sedan klipper man mellan sömmarna. Ta-daaa! Och det går utmärkt. Ju mer ulligt ett garn är, ju mer obehandlat, desto bättre går det.
Problemet var bara att symaskinen kinkade. Och jag gjorde något annat medan jag sydde. Lyssnade på något. Halvtittade på något. Och märkte inte att undertråden gick av mitt i sömmen. Och inte gjorde jag mer än en söm heller.
Så när jag plockat upp maskor för kanten och börjat sticka så började det blå garnet krypa upp. Och det är korta stumpar som det handlar om. Ofästbara.
Okej. Bort med de upphämtade kantmaskorna och tillbaka till symaskinen. Som maken fixat till och meckat med så att den skulle lyda.
Jag har fått gå mycket närmare katterna än vad som var meningen. Och en del av de blå garnstumparna måste fästas på ett eller annat sätt. Men det löser sig nu. Ser bra ut. Det gäller bara att inte börja bli arg på filten och lägga den i träda. För rätt vad det är som kommer lillasyskonet. Och det ska ju stickas en filt till, till E:s lillasyskon som kommer en månad senare.
Oh well.
/Maia
- using BlogPress from my iPhone
