Jag upptäckte att en del av det jag spunnit under året kanske inte riktigt lånade sig till stickning. En fin mössa till minsta brorsdottern blev det, men en del garn trivs visst bättre med virknålen. SÅ jag virkade ett par uppifrån och ner vantar.
Det gick åt cirka 110 g hemspunnet och jag använde virknål 3.0 mm. Jag började med en ögla som jag stickade 6 fm i. Sedan ökade jag 6 ggr/varv tills jag hade 30 m. Tummen är gjord med 14 m.
Jag virkade båda vantarna parallellt, genom att jag gjorde en sektion i taget med en tråd utifrån och en inifrån nystanet. När jag gjort en sektion lade jag undan den och gjorde samma sektion på den andra vanten. Lite som att sticka två vantar eller sockar på magic loop. I slutet fick jag repa upp lite på den ena vanten för att det skulle bli jämnt. Sånt är kul!
Det är rosa merino som tvinnats med en grov grå ull som jag köpte för många år sedan på Kinnekulle.
När garnet var slut behövde jag ett par muddar och då hade jag ett litet nystan med kedjetvinnat vitt garn i ull från Norge att fortsätta med. Det gick inte åt helt, men jag gissar att det kan komma väl till hands i andra projekt.
Precis som alla virkade vantar så sitter de perfekt och har en rörlighet fast de är riktigt tjocka. Rörligheten beror förstås på att de virkas i bakre maskbågen och inte genom båda maskbågarna. Det ger också en struktur på vantarna som gör att en del frågar om de är nålbundna.
- using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar