Egenmäktigt förfarande

Är det bara jag i hela Sverige som bara och enbart blir beklämd av denna bok?


/Maia
PS. S, jag vet att du gillar den så jag fortsätter att lyssna på den.


- using BlogPress from my iPhone

Kapell - sockar i Sju bröder

Jag är väldigt nöjd med de sockar som jag har stickat i Novitas Sju Bröder ett finskt kvalitetsgarn som säljs på Rusta till väldigt bra pris.  Jag köper mest garn på min lokala garnbutik, men när ett så bra garn säljs i närbutiken köper jag det gärna.
Så i julas ville jag konstruera ett mönster till ett par sockar med smala flätor som korsades och det hela blev mönstret Kapell, som jag snart ska skriva ner och teststicka innan jag publicerar det.
Jag är särskilt nöjd med hälen som sitter som en smäck och har samma spets som tån.
Så jag lägger väl in alla foton jag har helt enkelt!
Inklusive mitt roliga Instagramfoto!
/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Virka rutor till en filt – och ett allvarligt anfall av startitis

Jag har ett allvarligt anfall av startitis. Det betyder som bekant att jag behöver börja med nya saker. Verkligen behöver. Det är nödvändigt.

Häromdagen fick jag plötsligt för mig att sätta igång med Bä-bävantarna (kommer snart i bloggen). Och innan jag var klar med dem så var jag på Pinterest och såg en virkad ruta som jag gillade. Och det jag egentligen gillade mest var att den som börjat på en filt med rutorna skrev att hon virkade ihop dem allteftersom. Det vill jag göra. Join as you go.

Sååå... jag klickade mig vidare på Pinterest och fann den här virkade rutan. Och den föll jag för direkt. Den första rutan såg så liten ut och den hade bara en fästpunkt i sidan på rutan och en i varje hörn. Känns som om en fot skulle kunna ta sig igenom där om man gjorde rutorna större.

En sak till som jag föll för – även om jag inte visste det direkt – var att rutan är superenkel att komma ihåg. Den är logisk. Det är bara tre varv på den, förutom uppläggningsvarvet. Och på varje var är det bara en siffra jag behöver komma ihåg. Varv ett: 16. Varv två: 3.  Varv tre: 5. Väldigt smidigt. Kolla själv.

Garnet är tvåtrådigt ullgarn som jag köpt vid olika tillfällen på Klippans Yllefabrik i Klippan. På resor med systern och brorsan.

Min tanke är att jag ska undvika att ha ett regelbundet mönster. Jag har mörka färger (ljusbrun och djupt vinröd), mellanmörka färger (blå, ljusgul och cerise) och så har jag den vita färgen. Jag kan alltid skaffa mer vitt garn, så den ska få vara med rätt mycket tänkte jag.

När var på Finstickeriworkshopen i höstas pratade vi färglära. Jag har alltid tänkt att det där med att ta ett svartvitt foto för att kolla om olika garn kontrasterar tillräckligt med varandra är ganska onödigt, men där på workshopen tog vi ett kort på massa garn och såg väldigt klart att det kan ha sitt värde.

Jag gjorde samma sak idag innan jag placerade den ceriserosa rutan längst upp till höger. Med ett cerise nystan med de andra rutorna var ljusheten ungefär som den blå och den gula. Men som ni ser på bilden nedan drar den färdigvirkade cerisa rutan snarare åt samma ljushet som den ljusbruna.

Kanske är det skuggorna som spelar en ett spratt; de blir alltid fler i ett virkat/stickat stycke än i ett nystan.

Men det roliga är att själva den cerisa färgen bryter av så kraftigt mot den ljusbruna. Detta gör att den fungerar alldeles utmärkt i sammanhanget, trots att ljushetsgraden är ungefär densamma.

Jag måste helt enkelt lära mig mer om detta. Känner på mig att jag använder fel ord, Finstickerihelgen till trots.

Tanken är att jag ska sticka en ruta om dagen, eller sju per vecka. Rutorna är lite mer än 10X10 så det blir 360 om jag håller på ett år. Men jag har inte garn till så mycket, så jag får fundera. Med 300 rutor blir det i alla fall en pläd som är 150 x 200 cm, dvs. som ett överkast eller ett påslakan.

Varje ruta väger cirka 4,6 gram så jag behöver 1,4 kilo garn. Eller lite till. Det har jag inte i dagsläget.

Så frågan är om det ska bli en lagerrensarpläd eller om jag ska köpa mer garn. Jag har 700 g garn, vilket innebär att jag kan få till ungefär 140 rutor. Eller en pläd som är ungefär hälften så stor. Ska jag kanske nöja mig med det?

Frågor, frågor...

/Maia

Virkande vantar i handspunnet

Jag upptäckte att en del av det jag spunnit under året kanske inte riktigt lånade sig till stickning. En fin mössa till minsta brorsdottern blev det, men en del garn trivs visst bättre med virknålen. SÅ jag virkade ett par uppifrån och ner vantar.

Det gick åt cirka 110 g hemspunnet och jag använde virknål 3.0 mm. Jag började med en ögla som jag stickade 6 fm i. Sedan ökade jag 6 ggr/varv tills jag hade 30 m. Tummen är gjord med 14 m.

Jag virkade båda vantarna parallellt, genom att jag gjorde en sektion i taget med en tråd utifrån och en inifrån nystanet. När jag gjort en sektion lade jag undan den och gjorde samma sektion på den andra vanten. Lite som att sticka två vantar eller sockar på magic loop. I slutet fick jag repa upp lite på den ena vanten för att det skulle bli jämnt. Sånt är kul!

Det är rosa merino som tvinnats med en grov grå ull som jag köpte för många år sedan på Kinnekulle.
När garnet var slut behövde jag ett par muddar och då hade jag ett litet nystan med kedjetvinnat vitt garn i ull från Norge att fortsätta med. Det gick inte åt helt, men jag gissar att det kan komma väl till hands i andra projekt.
Precis som alla virkade vantar så sitter de perfekt och har en rörlighet fast de är riktigt tjocka. Rörligheten beror förstås på att de virkas i bakre maskbågen och inte genom båda maskbågarna. Det ger också en struktur på vantarna som gör att en del frågar om de är nålbundna.


- using BlogPress from my iPhone