En kanin till lilla M

Lilla M är brorsans tredje barn och vi ska snart dit på dop. Eftersom jag har använt mycket webbtid till att googla på ordet amigurumi var jag förstås tvungen att göra en till henne. (Tvungen? det var ju inte precis så att någon höll en pistol mot mitt huvud...)

Men vad är rarare än en gul kanin?


Jag är helnöjd med öronen som är perfekta att dra i och smaka på, även om Lilla M nu är en mogen dam på sex månader.


En annan lyckad del tycker jag att den lilla svansen är. Benen, däremot, blev lite stabbiga så nästa version kommer att få lite smalare. Men kaniner har ju kraftiga underben, så jag är inte helt och hållet missnöjd.



/Maia

PS. På eftermiddagen blev det en morot till kaninen också...