Sofias nyckeltingest

Vännen Sofia gillade min nyckeltingest. Själv var jag lite missnöjd med min egen prototyp och har nu när jag virkat hennes förfinat konceptet lite. 

Som ni ser på bilden är det en liten virkad sak som alla med hjärnsläpp (läs: jag – och tydligen också Sofia) kan ha både nycklar och nyckelkort i. Prydligt. Svart. Runt halsen eller i fickan.

I propotypen satt nyckelringen i locket, vilket gjorde att det blev lite onödigt häng där.  Här sitter nyckelringen i den stadigaste delen.

Och den nya modellen har dessutom två knappar, vilket gör att locket inte krullar sig. Det syns tydligt på bilden att locket redan visar tendenser till krull, men detta stävjes alltså av en liten svart knapp.

/Maia

Pärlning i tingestar

Vänninnan G fick mig att börja längta efter att använda pärlorna i lådan. Det blev inledningsvis tre par örhängestingestar.

/Maia

PS. Gå genast och kolla in Gs elefanter och ugglor, så förstår ni varför hon är min inspiration!

Mamman kan inte hålla sig...

Eftersom symaskinen och strykbrädan var framme var jag ju tvungen att i racerfart göra något själv också (förutom att städa syskrinet, vilket verkligen behövdes, och bistå A, vilket inte behövdes särskilt ofta). Jag har köpt vackra band för 9 kronor på IKEAS julutförsäljning och dem sydde jag på en påse. Påsar kan man aldrig få för många av, eller hur?


/Maia

Ett intensivt tingestarbete

Gästbloggaren A arbetar vidare med tingestar som ska bli julklappar. Mamman kom med förslaget att hon skulle skapa bokomslag till vissa bokmalar i den utvidgade familjen. Och A visade sig vara en expert vid symaskinen. Moderns kommentar är: Jag hade inte kunnat göra det bättre själv...

Man stoppar in bokens framsida i den lilla fickan.


Sedan viker man om baksidan och trär över resåren. Detta gör att fodralet fungerar såväl för smala som för tjocka pocketböcker. Sedan går det bra att läsa.


När man stoppar ner boken i väskan låter man resåren hålla ihop den så att den inte öppnar sig.



Fem sådana fodral skapade Agnes idag och igår.

/Maia (stolt moder)

En liten nalle

En liten brun nalle håller på bli till.


/Maia

Julklappstillverkning pågår

Gästbloggaren A håller på med julklappar. Det här ska bli sköna halsdukar till älskade kusiner (inte avslöja!).

Hur gör man då? Jo, man tar en fleecefilt och klipper till lagom breda och långa halsdukar. Sedan klipper man fransar och trär på pärlor i trevliga färger. En, två eller tre. Lite olika. Knyt till varje frans och klipp bort överflödstyg.


Vi visar resultatet när det är klart!

/Maia

En ny kanin ser dagens ljus

Det har blivit en kanin till. Han står och tittar efter kompisar. Det är en kille, har vi förstått. Inte på grund av att han har en blå halsduk, men för att han ser ut som en kille.


/Maia

En virkad skål till badrummet?

Här kommer ytterligare en tingest av gamla lakan. De pastellfärgade lakanen rev jag i ganska breda remsor och därför blev det en riktigt stabil korg den här gången.


Jag gjorde som vanligt fasta maskor och gjorde den här gången omtag om båda maskbågarna.


Och sedan kan man fylla korgen med fotbadsaker eller andra trevligheter. Gästhanddukar, kanske?


/Maia

Kallt om öronen

Det var länge sedan jag stickade en mössa. Lsys har sagt att hon vill att jag ska sticka henne en, så jag lägger ut en bild på min, för att hon ska se om det är en sådan här hon vill ha.

Återkommer med garninformation. Det är i alla fall mjukmjuk alpackaull. Mmmmm.
/Maia

Återvinning

Två gamla påslakan som blivit helt utslitna får ett nytt liv som kasse. Eller kanske det borde heta påse när den är gjord av påslakan.


Den är virkad med fasta maskor.


Och har rejäla handtag.


/Maia

Filtningsprojektet

Allt går i vågor. Under den senaste tiden har jag intresserat mig för filtning, och det beror på att jag följer en blogg med det pigga namnet Hildes hekle-strikkeri-hurra! Där stod det om att man kunde sticka löst med ullgarn och sedan filta i maskin.

Sagt och gjort. Jag stickade två saker. Dels ett par handledsvärmare i Freedom Sprit (vilket namn, va!) från Twilleys of Stamford, dels en testruta i Garnstudios Karisma (som jag köpte tio nystan av billigt på Deisy design för länge sedan).

Och sedan tvättar man dessa saker i icke-super wash-garn i tvättmaskinen. Före tvätt såg testrutan ut såhär:


Den var alltså 27 cm lång. Och efter tvätt...


...var den lite ruggig, men inte särskilt mycket mindre. Det var dags att ta till filtningshårdhanskarna. Fram med hålkaveln och växelvis kallt och varmt vatten och tvål och sedan gnuggning. Våldsam gnuggning.


Och efter ett tag hade den faktiskt filtat sig och blivit mindre...


Handledsvärmarna filtade sig direkt i tvättmaskinen och blev såhär trevliga.


Mycket trevliga att ha på sig medan man jobbar med laptopen.

/Maia

En blyg amigurimi

En lite blyg amigurimi med svart mössa och gröna glasögon har sett dagens ljus.


Jag tycker att det saknas något grönt nedtill. Ett hjärta på tröjan? Eller vad? Och vad heter han?

/Maia

J:s boktingest

Nu är J:s boktingest klar! Lila för J och grönt för S.


/Maia

Kabelkorsett

Jag tror att i stort sett alla problem kan lösas med virkning. På jobbet har jag tre sladdar som kommer upp bakom skrivbordet och som går till min dator och mobiltelefon. Strömsladd och nätverkskabel till datorn och laddarsladd till mobilen. Om jag inte fixerar dem på något sätt trillar de ner bakom skrivbordet. Då är kabelkorsetten lösningen. Den ser ut såhär:


Den ser förstås lite märklig ut utan kablar, men såhär ser det ut när den är på plats.


Och sedan fixerar man den i lämplig attiralj, t.ex. skrivbordslampan.


/Maia

Ellim har kommit hem

Nu har kaninen Ellim kommit fram till sin mamma, lilla M. Hon verkade uppskatta öronen precis så som jag tänkt.


Och moroten gick också an. Åtminstone när man är i fasters famn.


/Maia

En kanin till lilla M

Lilla M är brorsans tredje barn och vi ska snart dit på dop. Eftersom jag har använt mycket webbtid till att googla på ordet amigurumi var jag förstås tvungen att göra en till henne. (Tvungen? det var ju inte precis så att någon höll en pistol mot mitt huvud...)

Men vad är rarare än en gul kanin?


Jag är helnöjd med öronen som är perfekta att dra i och smaka på, även om Lilla M nu är en mogen dam på sex månader.


En annan lyckad del tycker jag att den lilla svansen är. Benen, däremot, blev lite stabbiga så nästa version kommer att få lite smalare. Men kaniner har ju kraftiga underben, så jag är inte helt och hållet missnöjd.



/Maia

PS. På eftermiddagen blev det en morot till kaninen också...

En nalle till Andrea

Gästbloggare: Agnes.

Min kompis Andreas Care Bear hade försvunnit i skolan och hon har väldigt många nallar, men hon var ändå väldigt ledsen eftersom hon gillar verkligen sina nallar väldigt mycket. Och så sa jag att om du inte hittar nallen ska jag försöka virka en nalle som du ska få av mig.


Först försökte jag virka runt, runt, som en liten matta, som jag skulle virka ihop sen. Sen virkade jag runt och och gjorde ett huvud och så gjorde jag ett öra. Sen så gjorde jag neråt åt sidan och gjorde armen. Sen gick jag neråt igen och gjorde båda benen. Sen gick jag upp på sidan och gjorde armen och så gick jag upp och gjorde det andra örat. Och sen så tog jag tråd och gjorde en nos och en mun och ögon.

Det blev bara fyllning på magen.

Andrea tyckte den var jättegullig och hon hittade inte sin andra nalle.

/Agnes

Några tingestar med lite mer personlighet

I somras flyttade Agnes lilla lilla nalle, Philippe, som hade följt henne genom många år, hem till Frankrike. Det var väldigt sorgligt, men vi visste ju att den dagen skulle komma. Han hade ju försökt flytta flera gånger förut när vi varit på besök i hans hemland.

Det bra med Philippe var bland annat hans långa ben som gör att han kan stå och sitta och klättra i träd. Inga andra smånallar i Agnes samling har sådana ben. Men för ett tag sedan kom i alla fall Philippes holländska kusin Koenrad till Agnes. Och hans tyska kompis Konstance kom ett tag efteråt. De har bestämt att de ska stanna hos henne ett tag. Och de kan både stå och sitta och röra på armarna.


Konstance är den rosa nallen och både Agnes och jag tyckte att hon var lite naken, så hon fick först ett par trosor. – De ser ju ut som blöjor! sa Agnes, och började raskt virka en hängslekjol, som dock inte finns med på bilden.

En annan kompis är Blodkropp som är virkad efter inspiration från andra virkbloggar på nätet. Han är en klassisk Amigurumi, vilket är japanska för 'stickad eller virkad docka'.


Kolla in Rosa virkar, Virkverket, Skaparstigen och sist, men inte minst Pyssel-Ida med affären Made by you! Det finns massor av virkade filurer som ser ut ungefär som Blodkropp.

En av de stora hemligheterna med hur man virkar en sådan här krabat är att starta med en loop och inte med lösmaskor. Läs om det här.

/Maia

Morticia

Såhär på höstkanten kan det kanske passa med en lite mer dramatisk mobiltingest. Den här kallar jag Morticia. Jag har redan gjort två likadana för det var riktigt kul


Det skulle kunna vara fint med en liten svart pärla längst ut i spetsen på varje udd.

/Maia

Tingestar i Muskat Soft

Klart att det blir en del nytt garn när jag är i Århus. Garnet Muskat Soft från Garnstudio finns i flera olika varianter och ger en mer instressant slumpmässig randning än det flerfärgade garn jag köpt på Panduro.


En mobiltingest med stängningsmekanism i det rödrosa garnet.


Och med det garn som var i blå nyanser virkade jag igår i bussen dels en mobiltingest – som inte blev klar eftersom jag inte har någon sax med mig – och en liten väska som en kollega ska ha till lite pryttlar som hon har i väskan. Hon vill ha en lite större också där de hopfällbara hörlurarna får plats.


Och jag virkar gärna.

/Maia

Ett litet hårdmjukt armband

Om man vaknar riktigt tidigt på morgonen kan man virka. Här en liten armtingest. Jag är lite förtjust i armband, men inte i det skrammel de ofta medför. Dubbelvirkning fungerar utmärkt när man virkar runt.


Det gröna garnet slår igenom på den vita sidan, och denna sida ser ut som vanlig framsidesvirkning, liknande på mobilfodralen. Detta stämmer också bra med att jag virkar runt.



Den vita färgen slår inte igenom på den gröna sidan, som också är tjockare eftersom det handlar om virkningens och alltså maskornas baksida. Detta ger en knöligare yta liknande den fram-och-åter-dubbelvirkning jag använde till grytlapparna.




/Maia

Lång resa med buss

Min senaste favorit är så kallad dubbelvirkning. Jag visste att det skulle gå att virka dubbelt, men inte hur man gjorde, så jag började söka på nätet och hittade ganska få beskrivningar och lite svårförståeliga.

Till sist hamnade jag i en tråd på Handarbete iFokus och där fick jag följa (framför allt) Margaretas, Mervis och Anterrabaes väg fram till den perfekta grytlappen. Efter några försök kom jag igång med en rosa och grön sak. Den blev klar på Danmarksbåten och Ingrid fick sin vilja igenom i och med att det blev en kant runtom.


Den blev inte helt jämn och fin sådär som jag skulle vilja, men det ordnar sig nog när den väl blivit tvättad.

Så som jag virkar får grytlappen så att säga två baksidor, vilket gör att der blir en lite annan struktur än med vanlig virkning, ungeför som insidan av de rundvirkade mobilfodralen. Jag antar att det borde gå att virka så att det blev två framsidor också. Som utsidan på fordralen.


I tråden på iFokus fanns en bild på en grytlapp med hank mitt på ena sidan. Mycket snyggt.


Sedan var jag förstås tvungen att virka vidare under gårdagens och dagens bussresa. Dubbelvirkning är ett mycket bra ressällskap eftersom det tar precis dubbelt så lång tid som att virka vanligt.


Tingestrandningen blir vacker också som grytlapp.


Men också breda ränder i olika färger kommer att bli bra. Jag virkar mycket jämnare nu.



/Maia

Another t-shirt hits the dust

Med en virknål nummer 6 kan man också tillverka en riktigt kraftig grytlapp.



M kommenterade: "Var inte den väldigt tjock?" Men jag avskyr verkligen att bränna mig så jag tror att detta blir bra. Kom ihåg att det går åt mycket mer när man virkar med själva trasorna än när man virkar runt dem som jag gjorde i den förra grytlappen. Jag fick alltså ta till lite blåa kvarblivna trasor, men det blev riktigt snyggt, tycker jag.

/Maia