Glömde en... [swedish]

Japp. Glömde en av sjalarna.
En vecka blev det två sjalar. Så jag glömde den här i förra blogginlägget. En del av garnet – det beigea –  är från Klippans yllefabrik.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Väva sig ur sitt garnlager [swedish]

Alltså. På min födelsedag fick jag en Ashford Knitters Loom, en grindvävstol. Tanken är att jag ska ta mig ur mitt garnlager lite snabbare och göra saker med garner som inte riktigt vill bli stickade. I våras på Stickfest i Väst på Marstrand hade Marja från Charlottendals gård med sig en grindvävstol, och så sa hon till mig att den där är bra för de handspunna garnerna.

Det tog ett halvår för mig att grunna klart på den saken.

Jag började dock inte med något handspunnet, utan med lite av allt det bomullsgarn som jag har en förmåga att samla på mig.
Det gick väl lite sådär. Men jag sade till mig själv och alla andra att det är bra att börja med bomull, för det är inte så särskilt förlåtande. Ull fyller ut och filtar till, men bomull visar vad du behöver arbeta vidare på. (Första väven ligger dock på mitt skrivbord på jobbet, så helt hopplös var den inte. Lite denna-har-jag-gjort-i-slöjden bara.)

Nästa väv blev dock ull. Jag tror jag köpte den i Stockholm, och jag har ingen aning om varför jag valde den blå färgen. Jag är inte bra på blått, helt uppenbart. Men det konstiga är att i väven lyfte den blå tillsammans med den gråa och det röda och det blev en härlig sjal.
Just en sådan här skulle man ju kunna väva tre av och sy ihop till en rutig pläd. Med mer garn, då. Men nu var ju tanken att garnlagret skulle minskas.
En annan garnhög som inte ville bli stickad var det lettiska garnet som jag köpte i Riga i fjol. Konstigt nog, eftersom det ju är stickgarn. Det borde vilja bli vantar i flerfärgsstickning. Men också här var det egendomliga färger. Affären hade inget vitt och inget grått och så valde jag lite på måfå bland de lila och rosa nyanserna, plus en varm grön som kontrast.
Och det märkliga är att det ville bli vävt, och att färgerna nu kompletterade varandra på ett häftigt sätt. Hela tiden medan jag vävde tänkte jag på min mormor och på min moster Ann-Margret som båda bodde i och nära Ljungskile. Något med färgerna.

Ja, ja, jag vet: Ljung! Men det är egentligen inte det, utan något med att båda två skulle kunna ha haft en pläd i de här färgerna. Det är deras färger, liksom.
Och så kom vi till det handapunna till sist då. Och lite rött från ett nystan.

Det gråvita garnet är från ett får som hette Ulla och som bonden och herden båda mindes hade väldigt långa lockar. Det var bland det första som jag spann och jag har också stickat en sjal till herden av en del av det. Det bruna är från ett årslamm som blev bitet av en hund och behövde avlivas. Det gick inte att göra fäll av skinnet så jag fick klippa ullen och spinna istället.  Det är värmlandsull med mycket tydlig skillnad mellan bottenull och de långa lockarna, men jag kardade samman allt. Båda ullsorterna hade alltså extremt långa lockar, så garnet är väldigt svårt att dra av, inte alls som ullgarn normalt.
Det var en extremt jobbig vävning. Varp och inslag häktade i varandra och det fanns definitivt en del lanolin kvar i ullen som hjälpte till med att motarbeta min vävning. Men jag är mycket nöjd med det rustika resultatet och jag är lite sugen på att låta också denna sjal gå tillbaka till gården där Ulla betade. Vi får se.
Sedan var det dags för en väv som såg ut precis som jag ville. Varje gång jag sitter och väver är nästa väv i mina tankar. Så medan jag slet med det handspunna funderade jag över detta:
Här är det Rauma finullsgarn i hela nystan och rester som blivit en sjal. Och i varpen var det nog lite vitt lettiskt garn från marknaden.

Alltså. Detta är den vackraste väven. Detta är den absoluta favoriten för mig. Jag kommer definitivt att göra en sådan här pläd, när jag fått ner garnlagret och kan köpa lite nytt. Och just den här sjalen kommer ingen att få plocka med sig härifrån. Jag kan göra fler i så fall.
Sedan var det dags att ta tag i småsnuttarna. Jag varpade på känn, med ganska mycket vitt, eftersom det fanns mycket vitt.
Och sedan vävde jag lite på känn också. Det jag hade mycket av fick bredare ränder. Det jag hade lite av fick smalare. Väven blev också till sist lite som en trasmatta, där man kunde se att det var mer blått i ena änden och mer gult och rött i den andra. Men inte bara en färg, utan hela tiden en blandning.
Nu har jag tagit tag i Létt-Lopin som jag hade över från lilla S stickade filt. Jag köpte ganska mycket för mycket, helt klart, och sedan hade jag en del vitt liggande sedan innan. Tanken var att växla mellan gula och vita rutor, men nu är det gula garnet slut.

Så jag grunnade på om jag skulle köpa ett par gula nystan till för att få en enhetlig sjal. Men jag tror inte jag gör det. Detta handlar ju om att göra sig av med lagret, så jag går vidare med bara vita rutor tills varpen är slut. Det är också vackert.
En sak som jag grunnar över är varför vänsterkanten alltid blir finare än högerkanten.
Efter lite googlande vet jag nog svaret. På vänstersidan löper varpen genom ett hål i grinden, medan den på högersidan löper genom ett mellanrum. Om jag ser till att ha ett ojämnt antal varptrådar kan båda löpa genom hål, och då blir också högersidan snygg. Detta ska kollas till nästa väv.

/Maia

PS. Ja. Jag gjorde allt fram till den sista väven på en månad. På kvällar och en del på helgerna.

- using BlogPress from my iPhone

Carding Värmland wool

So. I've been carding today.


This Värmland wool is two years old. It's just been sitting there.


I got 300 gr. and there's at least 400 more in the wash.


And well, this is my Hero.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Oh, the twist

So this is how my Eco Merino and Swedish mixed wool yarn turned out. It is balanced but it is too loosely plyed, so I guess I need to give the singles some more twist.


The white merino sat waiting too long on the bobbin, though. Maybe that's the problem.

But this is my main issue with yarn making. The ply is too loose. The yarn is OK to knit, but it's not tight and nice. I'll have to deal with this.

The colourway of this yarn is very nice though, and it's 280 gr, so it's enough for a baby sweater.

/Maia


- using BlogPress from my iPhone

Annoying

I'm extremely annoyed with Instagram's decision to present posts not on a timeline, but according to some logarithm based on my "likes".

So I'm having a go with Ello, but there's not much action going on there. Not for knitters anyway. Oh well.


I'm working on my second Drops Belle cardigan. I bought this yarn when the yarn quality was introduced, and I started a cardigan following a pattern. Which is not my cup of tea. Amazingly it turned out too big. Much too big. Hence the five skein ball of yarn.


The yarn has been resting since. A couple of years, actually. But now I finished one cardigan in the grey colourway, and - since I haven't got the right buttons to finish-finish-finish - I started the sunshine yellow one.


I really like the lace panel. I found it in a Flax and twine post (see below), that I pinned on Pinterest (another social media with a very annoying flow). It is so easy and yet it looks beautiful.

/Maia
- using BlogPress from my iPhone

Link: http://www.flaxandtwine.com/2015/05/easy-lace-knit-shawl-pattern/?m