Vintervinge – publicerad

Och morgonen efter kvällen då jag lagt upp Tidblad på Ravelry så lade jag upp Vintervinge, som jag ju egentligen skapade först. Klicka här för mönster.

Den kom till under resan till Skåne som M, A och jag gjorde i somras. En riktig bilstickning. Den första var av tvåtrådigt ullgarn som jag hade liggande. Den fick vännen H sedan.

Sedan stickade jag två till. En i ljusbrunt som kära M fick som present i efterhand på 70-årsdagen, och en av hemspunnet garn som Herden fick, hon som gett mig ullen (från fåret Ulla!).

Jag har låtit ett gäng underbara stickare teststicka mönstret, så det är väl beprövat.  Själv stickade jag ytterligare en,  i Kauni effektgarn, för att kunna lägga upp exakta mått. Jag hade ju givit bort alla de andra vintervingarna.

Sjalen ska blockas hårt för att bli så bred som den ska vara. Jag har inga blockningsvajrar och vill inte sätta i tusen nålar, så jag trädde i stickor och använde dem som vajrar för att spänna ut sjalen. Det är väldigt effektivt. Och fiffigt.

Fiffigt är ett ord vi borde använda oftare!

/Maia

Tidblad - färdig

Jag har är klar med första genomstickningen av Tidblad. Nu ska jag bara skriva ner mönstret.


Jag provade den oblockad på massa folk igår och den blir sådär precis lagom lång ner över ryggen. Funderar på att sticka en till i min egenspunna bruna BFL.


Jag är jobbigt nöjd. Så är det.

Men de som provade igår ville gärna ha avlånga ändar som gick lättare att knyta bakom ryggen. Så jag får tänka lite. Kanske göra några varianter.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Bondsjal och einbandsjal

Jag behöver få klart saker, men så behöver jag ju också lagerrensa.


Einbandsjalen är stickad med måsvingespets i mörkröd isländsk einband. Det gick åt cirka 90 gram och den är rektangulär och ungefär 150 cm bred.






Jag började sticka den på Island för ett år sedan och den var inte särskilt kul att sticka. Knitpicks trästickor är inte så spetsiga som behövdes för att sticka spets i ett så strävt garn helt enkelt.


Men så blir man klar. Och blockar. Och magin inträder. Jag använde vanliga stickor som blockvajrar och det hela blev mycket snyggt.



Och sedan har jag börjat med en bondsjal av ett beige garn som kag köpte på Klippans yllefabrik när jag var på syskonresa med brodern och systern. Stickor 9 (tror jag) och vanligt tvåtrådigt ullgarn, så det blir fluff. Jag började nerifrån och ålar på andra maskan i varje varv så att jag inte glömmer vilket varv som är ökningsvarv och inte.

Troligen går jag över till en annan färg överst för det beiga blir lite för mjäkigt ensamt. Ceriserosa kanske. För jag har ett sådant nystan från Klippan också.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Sockar med spetsskaft - blockning eller inte

Det är inte så stor skillnad på foten, men blockningen gör dem lite tjusigare.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone

Oh the beauty of blocking

/Maia

Så jag blockar

Så jag blockar en garnsallad till och får en spetssjal.


Minns inte vad garnet heter.


Såhär blev den röda.


Maia
- using BlogPress from my iPhone

Det trodde jag inte

Att jag skulle hitta ett nytt sätt att göra kortvarv som skulle kunna vara bättre än det jag gör nu. Titta här vad tätt och fint det ser ut. Ingen risk för hål. Ska testa på nästa par sockar jag gör. Det är mycket enkelt.

Här är videorna som visar hur. Videorna hör till Fish Lips Kiss Heel, som jag ännu inte funderat närmare på, men alla bilder ser ut som en vanlig kortvarvshäl, så jag kanske inte är så intresserad. Än i alla fall.

En annan sak jag inte trodde: Att jag skulle bli så förtjust i blockning att jag började blocka mina gamla sjalar. Här min Chicagosjal i Madelinetosh (tror jag det var).

Men annars stickar jag sockar med luftigt spetsskaft som vaniljstickning. Från tån och uppåt, två på en sticka och med den gamla sortens häl. De är i en vacker mossgrön färg. Inte alls som på bilden.

/Maia

- using BlogPress from my iPhone