torsdag 25 september 2008

En kanin till lilla M

Lilla M är brorsans tredje barn och vi ska snart dit på dop. Eftersom jag har använt mycket webbtid till att googla på ordet amigurumi var jag förstås tvungen att göra en till henne. (Tvungen? det var ju inte precis så att någon höll en pistol mot mitt huvud...)

Men vad är rarare än en gul kanin?


Jag är helnöjd med öronen som är perfekta att dra i och smaka på, även om Lilla M nu är en mogen dam på sex månader.


En annan lyckad del tycker jag att den lilla svansen är. Benen, däremot, blev lite stabbiga så nästa version kommer att få lite smalare. Men kaniner har ju kraftiga underben, så jag är inte helt och hållet missnöjd.



/Maia

PS. På eftermiddagen blev det en morot till kaninen också...

söndag 21 september 2008

En nalle till Andrea

Gästbloggare: Agnes.

Min kompis Andreas Care Bear hade försvunnit i skolan och hon har väldigt många nallar, men hon var ändå väldigt ledsen eftersom hon gillar verkligen sina nallar väldigt mycket. Och så sa jag att om du inte hittar nallen ska jag försöka virka en nalle som du ska få av mig.


Först försökte jag virka runt, runt, som en liten matta, som jag skulle virka ihop sen. Sen virkade jag runt och och gjorde ett huvud och så gjorde jag ett öra. Sen så gjorde jag neråt åt sidan och gjorde armen. Sen gick jag neråt igen och gjorde båda benen. Sen gick jag upp på sidan och gjorde armen och så gick jag upp och gjorde det andra örat. Och sen så tog jag tråd och gjorde en nos och en mun och ögon.

Det blev bara fyllning på magen.

Andrea tyckte den var jättegullig och hon hittade inte sin andra nalle.

/Agnes

Några tingestar med lite mer personlighet

I somras flyttade Agnes lilla lilla nalle, Philippe, som hade följt henne genom många år, hem till Frankrike. Det var väldigt sorgligt, men vi visste ju att den dagen skulle komma. Han hade ju försökt flytta flera gånger förut när vi varit på besök i hans hemland.

Det bra med Philippe var bland annat hans långa ben som gör att han kan stå och sitta och klättra i träd. Inga andra smånallar i Agnes samling har sådana ben. Men för ett tag sedan kom i alla fall Philippes holländska kusin Koenrad till Agnes. Och hans tyska kompis Konstance kom ett tag efteråt. De har bestämt att de ska stanna hos henne ett tag. Och de kan både stå och sitta och röra på armarna.


Konstance är den rosa nallen och både Agnes och jag tyckte att hon var lite naken, så hon fick först ett par trosor. – De ser ju ut som blöjor! sa Agnes, och började raskt virka en hängslekjol, som dock inte finns med på bilden.

En annan kompis är Blodkropp som är virkad efter inspiration från andra virkbloggar på nätet. Han är en klassisk Amigurumi, vilket är japanska för 'stickad eller virkad docka'.


Kolla in Rosa virkar, Virkverket, Skaparstigen och sist, men inte minst Pyssel-Ida med affären Made by you! Det finns massor av virkade filurer som ser ut ungefär som Blodkropp.

En av de stora hemligheterna med hur man virkar en sådan här krabat är att starta med en loop och inte med lösmaskor. Läs om det här.

/Maia

torsdag 4 september 2008

Morticia

Såhär på höstkanten kan det kanske passa med en lite mer dramatisk mobiltingest. Den här kallar jag Morticia. Jag har redan gjort två likadana för det var riktigt kul


Det skulle kunna vara fint med en liten svart pärla längst ut i spetsen på varje udd.

/Maia